Nazist i kommunfullmäktige

Jag ber att få "gratulera" orten Säter till att en nazist tar plats i stadens kommunfullmäktige.

Han kommer säkert att putsa stövlarna innan han kliver in, slicka håret och dra åt bältet kring de bruna byxorna.

Hans namn är Johan Karlsson, 29 år ung och har tidigare i sitt liv dömts för grov rattfylla och brott mot knivlagen.

Fyra personröster gav honom ett mandat och en stol att sitta på.en gång varje månad. Stanken av Kristallnatt börjar leta sig norr om det Tyskland som borde leta sig åt samma håll för att omyndigförklara åsikter man en gång höjde högerarmen i rät vinkel för och orsakade miljoner och åter miljoner människors liv

Att lifta från Göteborg till Oslo

En hippiemålad Opel stanade, frågade var vi var på väg. Vi sa Oslo. Okej, häng med! Simon & Garfunkels" Bridge over troubled water" strömmade ur bilens högtalare. Kunde ju vra ett tecken....
"
När vi närmade oss Strömstad berättade bilens ägare att han kört från Afghanistan med 20 kilo "marijuana i bilens underrede.

- Nu är vi nästan igenom,  skrek han, när vi närmade oss Svinesund.. Det var söndag, den norska nationen sov när vi rullade in i Norge och tog sikte mot Oslo.

När det är söndag är Norge stängt.

Fem mil västerut fick vi lift med en familj som inte visste var de skulle ta vägen. Men närmare Arvika ån så kom vi inte den dagen...

Reflektioner över det som var

1968. Jag och min bästa kompis var på liftarturné runt Europa. På väg hem mot Sverige fick vi lift med en man vars slutdestination var Hamburg. Vi skulle bara göra ett litet stopp utanför Hannover, där hans föräldrar bodde.
Det hade bara gått 23 år sedan andra världskriget fick ett slut.
- Var försiktiga när vi kommer dit, sa vår chaufför. Min pappa är mycket skeptisk mot främmande människor eftersom han var officer under kriget.
Mamman välkomnade oss, bjöd på mat, men pappan, som sakta klev ned från andra våningen i huset, vände snabbt och återvände till det han kom ifrån.
Vi pratade aldrig om det. Konstaterade bara, att en livsgärning som då ansågs som heroisk,utan bara var en spillra ingen kunde vara stolt över.

Nu - pension!

Lördagen den 23 augusti går er gamle och grinige gubbe i pension. Kroppen orkar inte med annat än njutningsfyllt sex.

Ska bli fantastiskt att se pensionen rulla in på kontot varje månad vetandes att man slitit ihop varje öre.

Jag tar iofs pension ett år tidigare, men enligt Pensionsmyndigheten förlorar jag inte en krona på det. Så varför vänta ett år till? Nä, nu blir det havregrynsgröt till frukost, stärkande promenader och en stärkande whiskey framåt kvällningen.

Allt som återstår är bara njutning. Av livet, av att aldrig behöva säga nej till vänner pga jobb och av att sova när det passar mig.

Ska våra medmänniskor betygsättas?

Jag har aldrig förstått vitsen med att fråga sina läsare vad de tycker om - speciellt - underhållningsprogram. Kvällstidningarna gör löpsedlar av folks tyckande om Allsång och Lotta hit och dit och skulle Pernilla Wahlgren visa sin nuna i rutan vet man som väntar.

Det finns ju andra tv-kanaler att stirra in i om man inte tycker om just det man glor på.

Skulle inte de heller falla i smaken, kan man ju ägna sin blick åt sängen. Den kanske längtar efter dig, du uttråkade människa som inte vet hur du ska fortsätta kvällen.

Men man kan ju svara på en enkät i "getingen" eller Aftonbladet där man kan ge uttryck för hur missnöjd man är. Därefter sussar man gott på kudden och väntar på vilken fråga man ska svara på i morgon. Och tidningarna kan nästa dag förkunna att den och den programledaren fått 47 procent av röstande, en annan har fått 55 procent och nästa dag är all den statistiken glömd.

Vad är det för värld vi lever i, där vi betygsätter andra människors jobb?

Stambyte och bajs

Efter semestertiden är det stambyte på gång i min lägenhet. Det betyder tre veckor av pissande, skitande, duschande och annat utomhus i en barack som hotfullt redan ställts upp utanför huset.

Jag gillar inte sådana tilltag. Allting ska ske vecka 42. Alltså i början av oktober. Till dess kan jag skita i fred, pissa när jag vill utan att behöva gå ut och låta mitt vatten.

Annat boende önskas egentligen, men husrivarna ska tydligen "bara" jobba mellan sju och fyra. Måste antagligen skaffa en hink som kan användas på balkongen. Ja, jag bajsar inte i den!

I don´t like Tuesdays

Golfspelare. Dessa tragiska, utlämnade och ensamma människor. Jag har som restaurangarbetare träffat dessa människor nästan dagligen i fyra år.

I mars, när snön ligger kvar och det är två månader kvar till säsongen börjar för att slå till en boll , kommer de olyckliga, de längtande till golfrestaurangen, dricker en kaffe, äter en muffins och klockan är bara nio på morgonen. Där sitter en person, titta ut genom fönstren och tänker vad? Oftast är personen utan sällskap, de få gånger personen har sällskap talas det om hur illa putten satt där någon gång i oktober.

Eller hur dålig Henrik Stenson var i den och den tävlingen. Ack, ja dessa läktardomare ...

En gång i veckan under senhöst och tidig vår ockuperade "di gamle" vår restaurang för att lyssna till ett ointressant föredrag som inte fick kosta någonting. De kom in vid åttatiden på morgonen och i bästa fall hade de efter skvaller och allmänt gnöl om diverse krämpor, lämnat restaurangen runt halv elva.

Jag hatade de där dagarna. Restaurangpersonalen blev stressad. Bord och stolar skulle ställas tillrätta, ett 60-tal kaffemuggar diskas och eftersom vi öppnade upp för lunch 11.30 hade vi en timme på oss att återställa "gubbevenemanget" till en färdig lunchrestaurang.

Men det fanns ett avtal med golfklubben att de fick utnyttja lokalen under två timmar varje tisdag. Utan kostnad! Bortsett från  kaffe och usla frallor...

Det fick de betala för!

Golfrestauranger skiljer sig markant från vanliga restauranger. En golfrestaurang är en väntsal. En väntan på att regn, åska och annat dåligt väder ska passera. En samlingsplats för läktardomare som högljutt kommenterar glada amatörer som råkar missa en putt. Golfrestauranger är i många fall också ett ställe där vem som helst kan ta en kopp kaffe utan att betala. Istället får man veta att det ska skrivas upp på klubben eller den eller den kommittén.

I slutänden visste ingen vem som skrev upp vad. Varje onsdag eftermiddag dök det upp sju-åtta juniormedlemmar som fick fika hur mycket de ville. Och varje onsdag landade summan på runt 300 kronor. En kostnad en golfklubb på ruinens brant villigt tog på sig.

Golfklubbar landet runt är alltså välvilliga. De ställer upp för sin restaurang. Inte alla klubbar, men många. Som klubb är man väldigt mån om sitt rykte om att ha den bästa maten. Idag tycker jag att vi har den bästa maten. Det är vad våra gäster säger.

Men den bästa maten är inte alltid den bästa arbetsmiljön. En dag på en golfrestaurang börjar 08.00 och slutar 19.00. Elva timmars arbetsdag i restaurangmiljö är fruktansvärt slitsamt.

Idag - på en annan golfrestaurang - har jag upptäckt en glädje, entusiasm och vilja att hjälpa restaurangen att bli bäst.

Inga "gubbar" som ockuperar vår restaurang, bara trevliga, jordnära människor som sprider glädje. Inga styrelsebeslut som måste tas, utan ett par-tre personer som satsar allt när något går sönder i köket.

Att tisdagarna kan vara jobbiga än idag beror mer på tillströmningen av ett otal golfspelare som vill ha något i magen. Det är liksom lite tävling just den där dagen.

Flugor och elefanter

Har en kompis som är en duktig fotograf. Häromdagen tog han en suverän bild på en flugsnappare. Jag bad honom ta hit pippin, då jag omöjligt lyckats ta kål på en hästfluga som surrat, krupit och flaxat runt mitt vardagsrum.

Men, till slut blev jag så trött på flugskiten, att jag väntade ut den jäveln, måttade och drämde till.

Nu är den förpassad till de sälla jaktmarkerna.

Jag ska kanske inte göra detsamma med min granne ovanför. Hon väger en del kilon och när hon struttar runt i lägenheten låter det som hon har en elefants tyngd. Och hon går mycket. Iofs nyttigt och bra, men hon borde kanske bränna fett utomhus istället.

Så kan livet vara idag. Och nu har den grinige gubben äntligen beslutat sig. Han går i pension den 21 augusti. Ska blli så jävla skönt!