2013-01-31

Arbetsmiljöverket och bowling

Arbetsmiljöverket - jo, det finns ett sånt verk - anser att det krävs större säkerhet i Sveriges bowlinghallar. De kräver i stort sett kärnkraftverksnivå på bowlingklubbarnas verksamhet. Om inte säkerhetskraven uppnås om ett år, väntar ett vite på 600.000 kronor.

Det är kostsamt att som privatperson spela bowling. Nu blir det än mer kostsamt. De förändringar som Arbetsmiljöverket anser vara rimliga kommer att kosta Jönköping Bowling City mellan en och fem miljoner kronor.

Detta ska naturligtvis betalas av klubbar och privatpersoner.

Och någonstans ska idrottsaktiviteter naturligtvis dö ut, vi ska inte ha råd att hålla kroppen i trim, här släpper vi inte in pensionärer till bowling, ungdomar till idrottshallarna, nej, det måste kosta mycket pengar att idka idrott.

Därför måste Jönköping Bowling City höja avgifterna för bowlingspel. Per-Anders Hörlin är vd på JBC. Han är kritisk mot att kommunen tillåtit företag att sälja maskiner som inte håller måttet och inte uppfyller gällande regler.

Men Jönköpings kommun har aldrig fått beröm för att fatta rätt beslut. Med ryggen fri, är det du och jag som istället får betala för beslut, lagar och där inte hjärtat får ta beslut.

2013-01-23

Är Leif GW trovärdig i detta fall?

Jag är skeptisk.

Skeptisk till den där boskapsstölden som Leif GW själv vill utreda eftersom det är en granne till GW som drabbats. Han tror det är ett insiderbrott. Bara där kan man ju fundera hur tankarna gått.

Då måste alltså bonden vara inblandad. Bonden hade bestämt att 69 biffkor skulle iväg till slakt. Han hade anlitat två olika slakterier som skulle hämta kossorna påföljande dag. När han vaknar på morgonen upptäcker han att kossorna inte finns kvar. Han påstår att han ringde slakterierna som inte fattade något och sa att bilar är just nu på väg att hämta hans kreatur.

Följande frågor inställer sig i min arma skalle:

Hur långt är avståndet från bondens hus till det stall där korna vistades?

Om två långtradare kör in på hans gård mitt i natten, borde han då inte vaknat av ett obekant ljud?

69 biffkor borde gett ifrån sig någon form av råmande när de baxades upp i lastbilar med släp. Borde inte bonden ha vaknat till och undrat varför?

Har inte närboende längs transportvägen noterat två långtradare mitt i natten?

Varför var alla hjulspår bortplogade intill byggnaden där korna vistades?

Hur långt är det till de slakterier bonden anlitade?

Var slaktar man 69 biffkor? Inte i skogen.

Kornas värde är 700.000 kronor, slaktade är de värda det dubbla. Antingen är hela upplägget en fake av Leif GW eller också har han glömt viktiga frågor vad det gäller detta fall.


2013-01-20

Ett bättre liv...

Jag har gått in i en period av alkoholsänkning. Istället för att dricka fyra burkar Arboga 10.2% har jag gått ned till fyra burkar Kopparbergs päroncider som bara når sju procent. Vi pratar lågt alkoholintag här samt en besparing.

Detta har jag kommit på alldeles själv. Och för att bli en friskare och sundare människa går jag numera runt två av kvarterets hus när jag ska slänga hushållsavfallet. På så vis känner jag tydligare av att benen inte orkar med en dylik kraftansträngning och allt snack om att motionera, träna och käka mer ananas, faller ju platt till marken. I alla fall innan jag gör det...

Varför ska man späka sin kropp när man kan ligga framför tv:n och njuta av vackra vinterbilder från alperna där hurtiga tyskar och schweizare svingar en bira, tömmer en Jägermeister och hejar fram alla skidskyttar och medelmåttor från Sverige? Därnere i alplandet vet man hur man roar sig en söndag!

Men denna söndag motionerade jag! Jag vickade på tårna när stelheten satte in vid Sveriges tredje sträcka under skidskyttestafetten. Det kändes rejält, en riktig genomgång blev det och naturligtvis duschade jag efteråt. Inför damstafetten blev det en cider, en och annan cigg och lite ostbågar.

En välförtjänt belöning när man nästan tömt kroppen på all kraft den samlat under natten...

2013-01-14

Stryk januari!

Det har passerat 14 dagar av 2013 och detta har hänt i brottsväg:

Ett guldrån i Stockholmstrakten, ett bankrån i Stockholmstrakten, ett värdetransportrån i Stockholmstrakten, ett trippelmord i trakten av Fellingsbro, en man mördad i Enköping, en kvinna knivhuggen på Myrorna i Västerås, kvinna våldtagen av fem män i Stockholmstrakten, mordbrand i Norrahammar utanför Jönköping och då har jag bara skummat igenom all skit som sker i landet.

Får jag föreslå att januari genast stryks ur almanackan!

Sura busschaufförer och systempåsar

När man kliver på en buss i Jönköping brukar chauffören öppna en av bakdörrarna så inte trängseln längst fram blir för stor. Idag ville inte chauffören göra det. När jag frågade nötet varför, mumlade han något om att det inte var något han måste göra.

Jag frågade honom vad han tänkte med. Han ryckte bara på axlarna och - yes! - vilka serviceminded chaufförer Jönköping har begåvats med. De ger blanka tusan i vad passagerarna tycker. Ett rakt och ärligt svar hade jag nöjt mig med, men det mumlande och intetsägande svar jag fick kunde jag lika gärna varit utan. Då är det bättre att han håller käft. Om han misstänkte att någon Nisse skulle kliva på längst bak utan att betala, är det inte hans uppgift att reda ut det. Det finns biljettkontrollanter som har betalt för att sköta det skitjobbet.

Nä, jag är skeptisk till Jönköpings busschaufförer. Speciellt när de sitter och pimplar kaffe i samma minut som bussen ska utgå från sin hållplats. Men det är väl Sverige i ett nötskal: Jag har rätt till och jag har rätt till även det och jag har fan i mig rätt till att pissa även om bussen är fem minuter försenad. Det där med att pissa kan jag förstå, bara dom kunde öppna käften och berätta det för oss som står och stampar i kylan.

Eftersom jag är en gammal, grinig gubbe kan jag ju få tycka till om gamla kärringar, som nästan alltid måste babbla med chauffören om allt möjligt. Har kärringarna med sig gubben på bussen, hör man ju vad hon babblat om när hon efter en lång tid äntligen behagar sätta ned arslet i sätet. Och det ska ni veta, är inga väsentligheter.

Var på Systembolaget idag. Kunde inte öppna den där plastpåsen man ska härbärgera alkoholen i. Är detta en ny strategi av staten? "Handla gärna, men kämpa som fan för att få ned varorna i våra tighta, tighta plastpåsar. I år de extra svåra att öppna. Vi vill ju inte att ni ska få med er så många flaskor hem..."

- Ska det vara på det här sättet, hade Sverker Olofsson undrat.

Det undrar jag också...


Värna Gotland! Med alla medel!

Pågår det någon form av lobbyverksamhet från försvarsmakten dessa dagar?

Folk och Försvars årliga konferens i Sälen har just invigts och det pratas om tillskott i kassan, hot från öster, men också stöd från Finland. Det diskuteras om Sverige ska gå med i NATO och vad händer då med Gotland om ryssen vill komma på besök?

Vad är detta? Inte ens försvarsberedningens ordförande Cecilia Widegren är närvarande och jag kan förstå henne. Allan Widman, ledamot i försvarsutskottet, vill ha höjt försvarsanslag och NATO-medlemskap. Vad är det han är rädd för? Enligt en chat i Aftonbladet är det Gotland han värnar om. Han säger också att hoten mot Sverige från Ryssland är reella men blir lite luddig när han blandar in EUs och Sveriges säkerhetsstrategier. Det senare vet ingen vad det betyder...

Men det här vill Sverige gärna sälja. Jag vet inte om det är ett datorspel, en animerad film eller om det verkligen är en reklamfilm. På riktigt. Döm själva!

 

2013-01-07

Att hylla en våldtäktsdömd polis

Göran Lindberg var länspolismästare i Uppsala län. För två år sedan dömdes han till sex års fängelse för grov våldtäkt, koppleri och misshandel.

För en tid sedan gav Uppsala-polisen ut ett jubileumsnummer av sin interntidning, där Göran Lindberg hyllas för sina insatser under de nio år han fanns på plats. Anhöriga till de brottsoffer som utsattes för karlns vällustar tycker inte det känns riktigt rätt med hyllningar.

Jag håller med både anhöriga och offer och funderar i mitt stilla sinne hur polisen i Uppsala tänker när de sammanställer en interntidning. Men det var kanske inte meningen att den skulle spridas till allmänheten...


2013-01-06

Livet hade kunnat ta slut mycket tidigare

Jag noterar att grannarna börjar plocka bort julen. Ljusstakar och allehanda krimskrams som finns i deras fönster försvinner pö om pö. Och livet går vidare, oavsett vilka nyårslöften som hojtats under en nyårsafton där vin, champagne och annat godis förhöjt det där, att våga avge ett nyårslöfte.

Vårt liv förändras aldrig p.g.a. ett nyårslöfte. Snarare kan det bli tvärtom. Man kan aldrig lura sig själv, varken fysiskt eller psykiskt. Mitt liv har varat i snart 63 år.

Det hade kunnat tagit slut mycket tidigare.

Två gånger gick det överstyr.

Den första gången hade jag precis nått höjden av livskvalitet - jag fyllde 50. Då konstaterade min livmedikus att jag hade en elakartad tumör i halsen. Sex år senare kom hjärtinfarkten. Jag överlevde även den.

Min far avled när jag var 20 år ung. Jag fick ta hand om allt efter hans död då det bara var han och jag. Där försvann lite av tryggheten, jag blev antagligen lite vilse i mina tankar och känslor, jag hade möjlighet att köpa ut alkohol för att dämpa den där vilsenheten.

Till slut tog jag till en "flykt". Dumpade mina möbler hos mamma och flyttade till Paris, där jag levde ett nyktert liv, gick på bio, träffade människor långt utanför mitt liv och jag tror att det var räddningen. Det gjorde mig till en annan människa, vilket jag märkte tydligt när jag återvände till fädernselandet för att genomföra militärtjänstgöring.

Den där vistelsen i Paris var så nyttig, lärorik och så inspirationshöjande, att jag upptäckte en vilja att fortsätta leva. Livet hade ju precis börjat ta fart.  Det tog en ordentlig fart. Jobben fanns, tjejerna fanns och livet lekte.

Idag lever jag naturligtvis med sviterna av dessa anfall mot kroppen. Men jag lever. Och funderar ni över min inledning av inlägget, så är sensmoralen, att det aldrig går att förutse något. Allt kan hända. Och jag har lärt mig att aldrig mer i mitt återstående liv lova något! Med det konstaterandet sover jag gott om nätterna och fortsätter med mitt jobb. Att det blir en tredje katastrof med min kropp är jag övertygad om. Men den här gången är jag så beredd jag kan bli...