Sverige vs Finland

Finland är ett land där tyngden av världskrig fortfarande sätter sin prägel på dess befolkning.

Jag har arbetat på ett hotell i Finland med tillhörande restaurang i ett halvår. Jag var hovmästare, kock, bartender, servitör, hotellreceptionist och rumstädare. Restaurangen hade 120 sittplatser och vi hade ofta bokningar i den storleksklassen. Att få ut mat till hundratalet gäster kräver en viss logistik.

Ordet logistik existerar inte i Finland.

När tre servitriser/servitörer frågar gästerna vad de önskar att dricka till maten blir det tyst. Det blir så tyst att man hunnit med att lyssna till en åtta minuter lång liveinspelning med Bruce Springsteen.

Efter vad som känns som en evighet räcker en i sällskapet upp handen och säger "vatten" och då ska hela sällskapet plötsligt ha vatten till maten. När kom de på det? Efter åtta minuter?!

Köket står och stampar med varm mat som ska ut. Men först ska drycken ut. När drycken placerats ut har naturligtvis ett antal personer i sällskapet ändrat sig. Nu ska de ha öl, snaps och vin.

Köket väntar otåligt på att den varma rätten ska serveras. En rätt som snart har svalnat.

Anledningen till detta logginlägg är Sveriges ishockey-semifinal mot Finland i eftermiddags. En semifinal som Sverige vann med 2-1. Sverige visste vad som var på spel. Finland ville vänta en stund och bestämma sig när det var två minuter kvar av matchen.

Och det gick som det gick.

Det vilar ett tungmod över finländska medborgare. Att sjunga karaoke i Finland innebär att det är molltoner i det man kan välja. Jag upplevde det i en av sydöstra Spaniens största städer där det bor alldeles för många nordbor. Och alldeles för många oroliga, sysslolösa och gnälliga pensionärer som längtar hem. Inte till kylan. Men till den nordiska midsommaren, till den nordiska sillen och till den nordiska tystnaden.

Ungefär som det finländska ishockeylandslaget gjorde i dag.