Någonstans i slutet av 60-talet köpte jag en LP med Robert Johnson, en yngling som sades ha spelat in en drös med låtar som alla andra kopierade. Nu var det dags för originalet.
Min bästa vän, Gudmund, var liksom jag helt frälst på blues.
Jag tog med mig skivan när vi träffades en helg. Han undrade om han fick ha kvar skivan en vecka.
- Visst sa jag. När vi träffades nästa helg hade han lärt sig "Kindhearted woman" innan och utantill.
Han gjorde förresten samma sak med Jimi Hendrix "Little wing". En vecka, senare hade han dunkat in Hendrix gitarr utan problem.
Jag saknar de där helgerna hos Gudmund. Det gick åt många mellanöl, det blev många besök på puben i Skattungbyn och emellanåt tog jag fram mitt munspel och försökte spä på de blåa tonerna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar