Burger King och ett väntat fiasko

Det är dags att käka burgare, pommes och dithörande tillbehör.

På fredag öppnar Burger King ännu ett hamburgerställe i Jönköping. Som jag längtar - not!

Burger King skryter med två etage, att man ska rikta in sig mer på restaurangstuket, anställa 35 yngre personer (som antagligen får slita häcken av sig för en snudd på avtalsenlig lön) och naturligtvis kommer de första två veckorna att gå åt helvete. P.g.a. för dåligt utbildad och intrimmad personal.

Restaurangstuk? Det har Burger King inte en susning om!

Miiko Albornoz har också gråtit...

Miiko Albornoz, fotbollsspelare i Malmö FF, döms i februari i år till villkorlig dom för sexuellt utnyttjande av barn.

I dagarna har han firat SM-guld för Malmö FF. Hyllad, druckit champagne och kanske varit ett enda stort leende. Antagligen halva natten och än idag sitter en fjortonårig tjej och undrar vad det är som försiggår i Sverige.

Att utnyttja ett barn sexuellt ska innebära ett fängelsestraff. I en intervju med Kvällsposten berättar Miiko att han suttit hemma och gråtit. Jag anser att han inte bara ska gråta, han ska be tusen och åter tusen gånger om ursäkt till den 14-åriga tjejen han borde haft förstånd nog att inte ha sex med.

Jag tycker Miiko Albornoz är en tragisk figur som inte hör hemma i fotbollslag som tar SM-guld. Han har utnyttjat sin status, han har varit medveten om tjejens ålder och då kan man väl inte vara så desperat att det ska gå ut över en minderårig?

Den här jävla hösten och soljäveln i vår...

Temperaturen börjar krypa ned mot fyra-fem grader plus och det är dags att ta fram handskarna. Det är en ovanlig känsla att efter en sanslöst varm september och oktober börja krypa in i vinterkläder, boots och handskar. Regnet piskar ansiktet, vinden är frisk och det är långt, långt kvar tills det blir plus tio-tolv och soljäveln står i jämnhöjd med ansiktet och man börjar tycka illa om den där solen.

Såna är vi, vi människor!

Ishockeydomare eller videokameror?

Vi backar tillbaka några år - eller rättare sagt - många år.

Om mitt minne inte sviker mig fanns det i ishockey en huvuddomare och en linjeman. Åren gick och hockeyförbunden ansåg att det borde finnas två linjemän som tog hand om offside, iscingpuckar och allmänt dräll med pucken.

Nu räckte inte det. Idag finns det också två huvuddomare. De ska i första hand hålla koll på utvisningssituationer, allmänt fusk och tasksparkar. Nu kan man tycka att det börjar bli trångt på ishockeyrinken. Och det är trångt. Trots fyra domare på isen måste man ändå kolla in ett videoinslag om det var mål eller inte.

Då sitter ytterligare ett antal personer och granskar det hela och det visar sig att det faktiskt är videodomarna som är de riktiga domarna i en hockeymatch!

Följden blir, att en hockeymatch - som för några år sedan tog max två och halvtimme - idag har utökats med 15 minuter. Lägg också till minuter för det s.k. "powerbreaket".

Sensmoralen är, att färre går och ser en hockeymatch en vardagskväll. Man vet aldrig när man kommer hem och när man kommer hem funderar man över de där domarna som aldrig kan bestämma sig utan måste förlita sig till en videokamera.

Det är ett uselt betyg till svenska ishockeydomare och ett lika uselt betyg till svensk hockey överhuvudtaget!

Enkel vacker öm - en bok om Monica Z

Framför mig ligger boken "Enkel vacker öm" om Monica Zetterlund, skriven av Klas Gustafson.

Jag är uppväxt med Monicas musik, sångröst och Beppe Wolgers texter och radioprogram. Därför blev den här presenten från Renée något jag kommer att läsa med andakt och vårda ömt.

Här finns röster, här finns öppna berättelser och visst var Monica "ett lingonris som satts i ett cocktailglas" som Tage Danielsson så lämpligt beskrev henne.

Nu ska boken läsas och minnen återupplevas!

Det här med betalkort och äldre

Jag jobbar inom restaurangbranschen. Det är både kul och frustrerande. Det kuliga är alla gäster som kommer in glada och förväntar sig en trevlig matstund.

Men så finns det restauranggäster som har en svår inlärningsförmåga. Det handlar om kortbetalning.

Vi har stamgäster som ätit hos oss i flera år. Men en sak har de inte lärt sig: Konsten att betala med kort. Det finns otaliga exempel på gäster som har förmågan att få en lunchkö att stå helt still.

1. Jag tror det finns pengar kvar på det här kontot. Naturligtvis finns det inte tillräckligt och då börjar letandet efter ett annat kort vars kod gästen inte kommer ihåg och tar då upp "fånen" och letar efter en kod som ligger gömd i någon mapp.

2. När gästen tryckt ned kortet i Babsen slås koden så fort som möjligt. Här väntas inte på något "OK, du kan knappa in din kod". Och då börjar vi om...

3. Babsen vägrar läsa av chipset. Jag: Gnugga kortet mot något torrt. Gästen: Nä, det ska inte behövas. Det ska funka ändå. Efter det andra försöket inser gästen att jag kanske har rätt och gnuggar pliktskyldigast kortet mot jackan. Och ser man på...

4. Jag betalar med kort, säger gästen och man slår in kortbetalning i kassaapparaten. Kort därefter ångrar han sig och halar upp en femhundring. Då måste jag slå retur och ta bort summan från Kort och börja om från början... Och kön blir inte mindre.

5. 18-åringen lägger fram en Piggelin. Vi tar sju kronor för den glassen. Naturligtvis betalar han med sitt kort. Vi pratar om sju kronor!

6. Ska du eller jag betala? En ständigt återkommande fråga hos äldre gäster när de droppar in parvis. Kan de inte göra upp om det INNAN de stövlar in?

7. Konstigt att det inte funkar, sa en gäst när han halade upp sitt medlemskort från Åhléns och skulle betala sin lunch...

Jag har säkert ännu mer exempel att ge er. Men en sak jag säker på efter alla år i restaurangbranschen: Män över 50 ska INTE använda betalkort när de handlar, ska äta eller utföra något som kräver tankeverksamhet!

Djur och jobb

Har jobbat som en "stridshingst" som Fredrik Reinfeldt säger.

När jag plötsligt blir varse bilden av en stridshingst inser jag att det är inte det jag menar.

Kanske skulle påstå att jag jobbat som en igel. Men då kastar sig väl Expressens kulturredaktion mig i brygga och visar dokumentationer på hur iglar ser ut och hur de jobbar.

Svintungt jobb går kanske heller inte hem.

Nä, man ska nog lämna djuren utanför sitt yrke. Men att kalla något för hästgöra, kan jag godkänna...

Ny leverantör av bredband

På grund av leverantörsbyte av bredband har jag varit hänvisad till andra medier under åtta dagar.

Säger detta om någon undrade.