En restaurangägare i Stockholm tillåter inte barnfamiljer, där barn är under sex år, att komma in i restaurangen. Han hänvisar till säkerheten, men menar också att många föräldrar ser till sina barn när de äter ute. Tyvärr finns det föräldrar som inte gör det.
Jag är själv restauranganställd och jag håller med restaurangägaren. Det handlar om säkerhet. Flera gånger har jag varit nära att snubbla på krälande barn när jag gått ut med mat till gäster. Vad händer den dag jag tappar en tallrik med varm mat över ett barn?
En restaurang är inget dagis, inget fritids, ingen lekplats. Det är en lokal dit människor går för att äta god mat i lagom lugn miljö. Det är dessutom trist att städa upp efter en barnfamilj. Dessutom måste föräldrar lära sig, att aldrig rusa in i ett restaurangkök med barnmatsburken i handen. I värsta fall kan det bli det sista de gör i sitt liv.
Jag anser att restaurangägaren har full frihet att göra som han vill. Det är hans och hans anställdas arbetsplats och den bestämmer han själv över!
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett barn. Visa alla inlägg
2013-03-04
2012-12-25
Blogginnehåll...
Det liv vi lever sätter alltid avtryck i ansikte, kropp eller sätt att uttrycka sig på.
En fjortis lägger upp lånade kläder i en blogg, en lite äldre lägger ut en bildbomb på hästar i sin blogg, en 20-åring lägger ut bilder på mat inte ens en svältande skulle vilja äta, en ännu äldre lägger ut femtioelva bilder på sitt eller sina barn.
Okej, de använder bloggen som en dagbok. Men är dessa bloggare säkra på att de vill återvända till denna fåniga dagbok när åren passerat revy och det där som kallas mognad inträder i livet? När alla fåniga låtar och filmklipp de lagt upp på bloggen inte längre är intressanta, hur tänker de då?
Min innerliga förhoppning är, att instagram och twitter tar över skräpet i bloggvärlden och att bloggvärlden förblir en värld där bloggandet känns läsvärt, meningsfullt och inspirerande.
Att instagram, facebook och twitter kan orsaka skit och herrans förbannelse är naturligtvis något de får kämpa mot när de vuxit upp och inte längre vill visa upp kroppen, äckelmaten, hästarna, naglarna och annat som ska bräcka kompisarna...
En fjortis lägger upp lånade kläder i en blogg, en lite äldre lägger ut en bildbomb på hästar i sin blogg, en 20-åring lägger ut bilder på mat inte ens en svältande skulle vilja äta, en ännu äldre lägger ut femtioelva bilder på sitt eller sina barn.
Okej, de använder bloggen som en dagbok. Men är dessa bloggare säkra på att de vill återvända till denna fåniga dagbok när åren passerat revy och det där som kallas mognad inträder i livet? När alla fåniga låtar och filmklipp de lagt upp på bloggen inte längre är intressanta, hur tänker de då?
Min innerliga förhoppning är, att instagram och twitter tar över skräpet i bloggvärlden och att bloggvärlden förblir en värld där bloggandet känns läsvärt, meningsfullt och inspirerande.
Att instagram, facebook och twitter kan orsaka skit och herrans förbannelse är naturligtvis något de får kämpa mot när de vuxit upp och inte längre vill visa upp kroppen, äckelmaten, hästarna, naglarna och annat som ska bräcka kompisarna...
2012-09-20
Känner mig grinig idag
Känner mig riktigt grinig idag. Ettåringar i barnvagn som fötts av somaliska mammor är inte vad jag vill lyssna till när jag färdas i min buss som tar mig hem från jobbet.
Om dessa mammor kunde ge fan i att pilla, greja, stöka, lyfta, pyssla med sina ungar under en kort bussfärd skulle man slippa barnskrik och skrik efter mamma. När mammorna, efter att ha shoppat loss på köpcentret, ska kliva ur bussen tar det en jävla tid innan de fått ut ungar, kassar och sig själva.
Nä, jag är skeptisk. Vi svenskar skuttar snabbt ut ur stadsbussen, eftersom den inte är det bekvämaste eller roligast att färdas med. Ge mig en enkät, Kreolis! And I will tell you the truth.
Om dessa mammor kunde ge fan i att pilla, greja, stöka, lyfta, pyssla med sina ungar under en kort bussfärd skulle man slippa barnskrik och skrik efter mamma. När mammorna, efter att ha shoppat loss på köpcentret, ska kliva ur bussen tar det en jävla tid innan de fått ut ungar, kassar och sig själva.
Nä, jag är skeptisk. Vi svenskar skuttar snabbt ut ur stadsbussen, eftersom den inte är det bekvämaste eller roligast att färdas med. Ge mig en enkät, Kreolis! And I will tell you the truth.
2012-03-16
När barnet hittades...
Ibland blir den här gubben blödig, sentimental och rent ut sagt jävligt omtänksam. Åtminstone när det handlar om barn. Och det är precis vad det handlar om i denna tårdränkta ballad av Tom Waits. Ni får inte bara videon, ni får också följa med i texten som jag så flott bjuder på. Hursomhelst, ta till er och låtkänslorna flöda!
Cold was the night, hard was the ground They found her in a small grove of trees Lonesome was the place where Georgia was found She's too young to be out On the street. Why wasn't God watching? Why wasn't God listening? Why wasn't God there for Georgia Lee? Ida said she couldn't keep Georgia From dropping out of school I was doing the best that I could But she kept runnin away from this world These children are so hard to raise good Why wasn't God watching? Why wasn't God listening? Why wasn't God there for Georgia Lee? Close your eyes and count to ten I will got and hid but then Be sure to find me. I want you to find me And we'll play all over We will play all over again There's a toad in the witch grass There's a crow in the corn Wild flowers on a cross by the road And somewhere a baby is crying For her mom As the hills turn from green back To gold Why wasn't God watching? Why wasn't God listening? Why wasn't God there for Georgia Lee?
Cold was the night, hard was the ground They found her in a small grove of trees Lonesome was the place where Georgia was found She's too young to be out On the street. Why wasn't God watching? Why wasn't God listening? Why wasn't God there for Georgia Lee? Ida said she couldn't keep Georgia From dropping out of school I was doing the best that I could But she kept runnin away from this world These children are so hard to raise good Why wasn't God watching? Why wasn't God listening? Why wasn't God there for Georgia Lee? Close your eyes and count to ten I will got and hid but then Be sure to find me. I want you to find me And we'll play all over We will play all over again There's a toad in the witch grass There's a crow in the corn Wild flowers on a cross by the road And somewhere a baby is crying For her mom As the hills turn from green back To gold Why wasn't God watching? Why wasn't God listening? Why wasn't God there for Georgia Lee?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)