Det där med att skriva en bok

Under de senaste fem-sex åren har jag haft en önskan. Att en dag kunna skriva en faktabok om den dagstidning jag ägnade 16 år av mitt liv åt.

Idag är det önsketänkandet på väg att bli verklighet. Men vilket jobb, vilken research och vilket enormt antal intervjuer som ska göras. Jag har en s.k. side-kick som fick en tsunami i ansiktet när jag berättade om mina tankar. Han hade också tänkt i samma banor. Och där är vi nu. På samma spår, brainstorming hos mig häromveckan och biblioteken kommer inte att få någon ro.

Jag trodde aldrig att så många ville dela av sig med sina tankar, åsikter, känslor och roliga som tragiska minnen under åren 1975-1991. Journalister, grafiker, annonssäljare, vd:ar och tryckeripersonal.

Men det tyngsta jobbet är att gräva i fakta. Där lögner slogs med sanning och där Sverige fick veta att a-pressen hellre satsade pengar i fastighetsaffärer (som naturligtvis gick åt h-e) än att satsa pengar i sina egna tidninga.

Jag åt alldeles för många frallor i Stockholm på meningslösa informationsmöten om a-pressens satsning på framgångsrik dagspress, mådde illa och kom tillbaka till mitt jobb med lika dåliga nyheter jag hade när planet lyfte från Axamo...

En dagstidning blir aldrig trist!

Jag jobbade på en dagstidning i 16 år. Det är därför så trist, så trist att idag läsa om alla besparingar dagstidningarna är tvingade till. Det sparkas folk från höger till vänster. I slutet av 80-talet var det grafikerna som fick gå hem utan jobb, idag är det journalisterna.

Det finns idag andra media att annonsera i, det finns idag andra media att skriva artiklar i. Det finns så mycket idag. Papperstidningen kommer antagligen med tiden att försvinna och ersättas med en laptop till frukostbordet.

Hur kul är det? Med dina kladdiga fingrar från marmelad och leverpastej ska du klicka dig fram till din favvo-sajt och hur ser lappen ut efter det? Tidningen ger du tillbaka till pappersåtervinningen oavsett kladdiga fingrar. En laptop ger du inte tillbaka. Den måste du göra ren efter rinnande äggula, kladdig filmjölk, yoghurt och slipprig kaviar.

Hur kul är det? Känslan av att veckla ut en tabloid vid köksbordet är en känsla av frid, lugn och den där känslan av att jag är ensam med en tidning och bläddrar som jag vill. Om man inte är i parförhållande...